Men jag mådde ju inte så bra som jag ville. Så jag fortsatte leta efter en lösning på det. När jag snubblade över HSP som uttryck så var det näst intill som en religös upplevelse, själva definitionen av HSP var ju som en beskrivning av mig. Från sjukvården fick jag ingen hjälp då de fått mig att må så pass bra att jag iaf ville leva. Så återigen var jag själv i djungeln av information i jakt på den där magiska som kunde få mig att hantera min HSP. Men jag lyckades!! Det tog lång tid och mycket experimenterande men till slut hade jag hittat den rutin som fick mig att orka med vardagen och inte ständigt bli nedbruten och behöva längre perioder av återhämtning. Känslan jag fick var ju WOW, jag måste hitta ett sätt att hjälpa de med lika dana problem, så de inte ska behöva kämpa som jag gjort i över 20 år för att få till ett liv som fungerar.